eelaaa

Står på jobbet o känner mig lite krasslig, har gjort de i ett par dagar nu, men har varken tid eller ork o bli sjuk så
jag hoppas att de går över. Vore iof inte konstigt om de brast ut eftersom de flesta i min omgivning har vart där, men vi får som sagt hoppas på de bästa.

Igår åkte jag o Anton ner till Tattoo Martin för o prata med Nicke om en tatuering jag ska göra men han var inte där, så vi bestämde att vi skulle ta det idag ist. Hittade nämligen ett presentkort därifrån när jag flyttade som gick ut nu i septemeber. Hade egentligen inga idéer om vad jag kunde göra men man kan ju inte kasta bort de i sjön! Nu har jag nog däremot klurat ut något jag vill ha. Himla smidigt!

Eftersom Nicke inte var där så hade vi ju massa tid som vi inte visste vart vi skulle göra av, o Anton hade sett en Mc-lyft på blocket som han ville ha så han ringde på den så tänkte vi att vi kunde åka o hämta den iaf. Vilket äventyr! Gubben verkade visserligen lite lagom alkoliserad när de pratades vid i telefonen då han föreslog att Anton skulle ta med sig en vinare så de kunde sitta o tjöta lite skit. Skogsväg ut till Locketorp/Hönsa när de var kolsvart ute för att sedan hamna vid ett litet torp mitt ute i ingenstans. De hela som vi tyckte verkade ganska kul till en början blev sedan ganska tragiskt. Visst var han säkert alkoliserad sen länge men gubben berättade att han hade fått en stroke förra året, och för tre veckor sedan hade hans sambo tagit livet av sig/drunkat när de en kväll hade suttit o druckigt lite whiskey o haft de trevligt tillsammans med ett par vänner. Jag blir ju genast sån att jag vill hjälpa till o jag kan inte bara hastigt o lustigt tacka för mig o åka därifrån, o de kunde inte Anton heller. Det slutade med att vi satt en timma ute hos den här gubben o tjötade om allt mellan himmel o jord. Vilket liv vissa människor lever! Vaför mår man så dåligt när man ser hur hemskt de kan va o varför skänker man de några timmars tänkade o sen glömmer bort det? Hur ska jag gå till väga för o hjälpa alla där ute?

Jag måste säga att jag är lycklig för att jag har ett liv som jag älskar att leva, oftast jämt, eller snarare jämt, bara att man ibland glömmer bort vad som är viktigt.

Efter vi har vart hos Nicke idag så ska jag träffa Pitti, måste ju mysa till de riktigt ordentligt ikväll då hon åker imorgon! Fy fan! Sista kvällen! Tur att vi lever i en modern tid o kan ta oss till varandra på några timmar. Hade inte vart lätt om de hade vart som förr i tiden då folk tex utvandrade till USA. För vissa familjemedlemmar o vänner som splittrades innebar de sista gången att se varandra för all framtid.
Nej glada ska vi va att utvecklingen har gått framåt!

Om man skulle smyga över till förbutiken o köpa sig en körv kanske!? Magen börjar faktiskt kurra såhär framåt fyra när man gått en hel dag utan mat.


Tjillevippen!