eelaaa

Jag önskar jag kunde ha makten o helt o hållet på egen hand få bestämma vad som skulle ske men ibland är man ganska hjälplös.

"Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras.

Ordet frustration används i samband med att man strävar efter ett mål för att få behovstillfredställelse och hindras i detta. När resultatet uteblir känner vi irritation, missmod, ilska och liknande, det som med ett gemensamt namn kallas frustration. Observera att det engelska frustrate kan betyda hindra eller korsa någons planer.

Man kan säga att frustration är en psykiskt negativ upplevelse för individen. Måttlig frustration är inte farlig, men om den blir för stor eller för stark kan den leda till psykiska störningar och/eller psykosomatiska sjukdomar."

Jag tror inte att den känslan som jag har nu kan beskrivas mer ordagrant.

En sekund känns som en timma, en minut känns som en dag o en dag känns som ett år. Det är inte synd om mig, det är bara jävligt frustrerande o jobbigt. Man vill aktivera sig o göra något som känns kul men kroppen hänger inte riktigt med. Den är trött o utmattad o vill helst bara gå i ide.
Tänk att livet kan förändras på en sekund. Ena dagen kanske man lever i lycka o andra dagen kan livet kännas helt meningslöst. Vad är meningen egentligen undrar man?
Varför kan inte två personer som tycker om varanadra och som vill leva tillsammans bara få göra det utan hinder?
Varför är det bara vissa som får allt serverat på silverfat?
Jag vet att jag klarar av att vara frustrerad, jag har varit mer frustrerad än såhär förr. Sen Dennis lämnade oss här på jorden och jag var tvungen att acceptera att jag aldrig mer skulle få träffa honom har jag alltid sagt till mig själv att jag ska klara allt. Jag fick en ny syn på livet. Jag fick inga chanser med honom, det fick ingen, alla var bara tvungna att acceptera att det var så. Det är nog därför jag har svårt att bara ge upp, jag vet att man klarar allt bara man vill, hur många försök de än ska behöva ta. Varför inte ta chansen när man ändå har en chans? En dag kan det vara för sent.

Hello!

Då lever man numera livet som 21åring, och de känns inte mer annorluna än vanligt.
Hade en jättetrevlig födelsedagshelg! I fredags blev jag firad av alla vänner ute hos Kim, I lördags var vi i hjo på oktoberfesten o i söndags blev jag firad hos mamma o pappa av släkten med god mat! Har fått massor med gratulationer o prestenter, tack alla!
Tack Kim för allt du gjort, bara de att du blåste upp alla ballonger o hängde upp massa serpentiner bara för min skull gjorde mig till världens lyckligaste tjej för ett bra tag framöver, tycker om dig massor :)

Idag slutar jag 17.15 på jobbet, man kanske skulle ta sig en liten tur till gymmet!? Har ju börjat på puls jag! Duktig tjej! Om man tränar där minst en gång i veckan o går ut o går var eller varannan dag så borde man kunna bli trimmad till beach 2010, eller vad säger ni? Jag ska så klart försöka sluta med godis o flöt också, eller ja, iaf minska ner på intaget lite :P

Grattis säger vi till Pitti också som fick körkort igår!!!!!


puss o hej

Ja jag vet, jag är kass, nu är det la på tiden att jag börjar använda den här bloggen igen.

Man skulle kunna tro att mycket har hänt sen sist fast det inte har det. Det har blivit kallt o löven har börjat falla annars flyter livet på i stort sett på samma sätt som förut. Den här sommaren har verkligen bara försvunnit, kan de bero på det dåliga vädret det har bjudits på?
Redan september! Phu!
På söndag är det min födelsedag och imorgon ska jag fira den med underbara vänner! Det ska bli så jäkla skoj!
Igår storstädade jag, kim o sofi hela kims hus inför festen, vilket säkert är jätteonödigt, för känner jag mina vänner rätt så kommer de inte lämna de i samma skick som de var innan de kom :D Men de är så det ska va!
Ikväll ska jag greja det sista så jag kan åka direkt ut till kim efter jobbet o va redo för fest!

Börjar bli lite trött o seg nu såhär på torsdagseftermiddagen, ska nog köpa mig en cola!

tingeling