Before The Worst
It’s been a while since the two of us talked
About a week since the day that you walked
Knowing things would never be the same
With your empty heart and mine full of pain
So explain to me, how it came to this
Let’s take it back to the night we kissed
It was Dublin city on a Friday night
With vodkas and coke, I was Guinness all night
We were sitting with our backs against the world
Saying things that we thought but never heard
Who would have thought it would end up like this?
But everything we talked about is gone
And the only chance we have of moving on
Was trying to take it back before it all went wrong
Before the worst
Before we met
Before our hearts decided it’s time to love again
Before today
Before too long
Let’s try and take it back before it all went wrong
There was a time that we’d stay up all night
Best friends, yeah, talking til the daylight
Took the joys alongside the pain
With not much to lose but so much to gain
Are you hearing me? Cuz I don’t wanna miss
That you would drift on memory bliss
It was Grafton street, on a rainy night
I was down on one knee and you were mine for life
We were thinking we would never be apart
With your name tattooed across my heart
Who would have thought it would end up like this?
But everything we talked about is gone
And the only chance we have of moving on
Was trying to take it back before it all went wrong
Before the worst
Before we met
Before our hearts decided it’s time to love again
Before today
Before too long
Let’s try and take it back before it all went wrong
If these clouds don't clear
then we'll rise above it, we'll rise above it
heaven's gate is so near, come walk me through
just like we used to, just like we used to, yeaah
let's take it back before it all went wrong
Before the worst
Before we met
Before our hearts decided it’s time to love again
Before today
Before too long
You know that I'm tired and you know that I'm stressed
OJ, nio dagar sedan jag fyllde år. Tiden går så fort här. Även fast en dag kan vara hur seg som helst o man sitter o riktigt ser hur sakta sekundvisaren går runt på klockan, så går faktiskt veckorna på något vis ganska fort.
Jag hade en jättefin födelsedag. När jag kom till jobbet på morgonen hade mina fina kollegor blåst upp ballonger o lagt över hela min desk, presenter fick jag dessutom. Rebecca hade så klart bakat en jättefin cupcake åt mig o Amanda hade bakat en hel drös med negerbollar. Så fina o underbara är de, mina bästekollegor! Vart hur glad som helst. Hade verkligen inte förväntat mig någonting.
På kvällen var vi hemma o tog de lugnt o käkade thaimat.
Fredag eftermiddag fick jag sluta kl tre, då tog jag o Rasmus en taxi hem för att hämta våra färdigpackade väskor o bege oss till tågstationen. Det var nämligen dags för Rasmus födelsedagspresent till mig, som jag trodde var en helg i Cork. Visst åkte vi till Cork, men resan slutade inte där. När vi kom fram med tåget så möttes vi utav en man, bärandes på en skylt med Rasmus namn på. Han skulle köra oss till Ballycotton, som ligger en bit utanför Cork. Jag hade ingen aning om vart vi var på väg och det var jättespännande. Cirka fyrtio minuter senare kom vi fram till en jättemysig fiskeby, han hade fixat rum på ett jättefint hotell som ligger precis vid en klippa. Det var otroligt fint.
På lördagen hade vi fruktansvärt tur med vädret, solsken o blå himmel. Vi gick en promenad längs klipporna, busade med kor o solade.
På kvällen åt vi trerätters.
Det var en kanonhelg och jag är otroligt tacksam.
Har var en jobbig vecka på jobbet. Jag är trött på det, det är jag. För ett tag sen blev jag mailansvarig, har kanske inte nämnt det. På egen hand tar jag hand om all mailsupport, och det går bra så länge jag får göra just bara det, då tycker jag faktiskt nästan att det är kul. Den här veckan har det dock varit massor med samtal och vi är inte tillräckligt många för att täcka, så då måste jag sitta på linan också. Pallar inte!
Har fått någon typ av besvär med illamående o heartburn. Var på apoteket o fixade lite receptfria alternativ, dock så hjälper de knappt. Bara det inte är början till magsår.
Tänker på er där hemma! Massor!
Puss o Kramar
måndag
Sitter just nu på jobbet o har eftermiddagsbrejk. Har vart en relativt lugn måndag *peppar, peppar*. Känns skönt.
Helgen var bra! Vi skulle gått till The Academy o kollat in Calvin Harris i lördags men när vi kom dit var det säkerligen 200 m kö och folket såg ut att va max 18, så vi drog ist till The Kitchen. Var uppe till morgonen både fredag o lördag så det vart inte så mycket sömn.
Imorgon är det ingen vanlig dag för då är det Elins födelsedag! Känner mig som ett litet barn. Det var längesedan jag längtade efter att fylla år, haha. Jobb på dagen, o kvällen får vi se vad vi hittar på.
Hade hur gärna som helst velat åka hem till helgen, dels för o fira min födelsedag med nära o kära så klart, men även för att vår fina Neo ska döpas. Gick inga flyg varken på fredag, lörd eller sönd. Det är sådana saker som är tråkigt när man bor så långt bort, att man missar en del som man gärna hade velat vara med på. Tur de finns kameror osv så man kan kika på det i efterhand iaf!
PUSS O KRAM
not bad
Jag hatar när jag kommer in i sådana här perioder då jag inte skriver någonting över huvud taget, för bloggen skriver jag mest i för min egen skull. Jag älskar att kunna gå tillbaka i tiden o läsa om saker som har hänt o saker jag har haft för mig. Minnen.
Det händer mycket i mitt liv o jag har många tankar, o när det blir mycket för mig, lägger jag det oftast åt sidan.
Jag ska försöka ger er ett inlägg om vad som händer o sker.
Jag åkte till Dublin för snart ett år sedan, och jag lämnade min hemstad av många anledningar. Jag hade längtat sen dagen jag tog studenten efter att komma iväg någonstans, se världen och lära mig saker. I början av sommaren förra året var jag på en plats i livet då jag hade hamnat så långt ner på botten som man kunde komma. Det var då jag bestämde mig för att det var dags. Det är det bästa beslutet jag har tagit i mitt liv. Nu ett och ett halvt år senare, är jag starkare än någonsin. Jag har lärt mig otroligt mycket och jag har lärt känna mig själv mycket bättre.
När vi började det här året bestämde jag mig för att allt enbart skulle handla om mig. Delvis blev det inte så, och det är verkligen ingenting jag önskar ogjort. Dock vet jag att tiden inte var rätt och det är orsaken till att det har blivit som det har blivit.
Idag står jag med känslan av att någon måste förändras. Jag har olika öppningar att välja emellan och jag har en otroligt stor beslutsångest.
Man har olika chanser i livet och olika vägar att gå och med rädslan av att välja fel så blir det svårt. Vad har de olika vägarna för konsekvenser och hur vet man vad man innerst inne vill mest?
Jag försöker att bara flyga med vinden och se vart det tar mig. En dag i taget.
Förövrigt mår jag bra.
