Valentine's day


Nu har det gått 14 dagar närmare bestämt, under dem har jag tänkt "Det här måste jag skriva om i bloggen..", men de händer aldrig. Varför ska de va så jobbigt för mig att sätta mig ner o skriva några rader? Jag tycker ju själv att det är så kul att kunna gå tillbaka o läsa. Jag tror jag måste skaffa mig en iphone igen så jag kan uppdatera whenever jag har lust, känns smidigare, någon som vill ge mig en?

Jag blev ju sjuk där sist ja. Höll visserligen bara i sig i några dagar o jag skippade antibiotikan, även fast jag fick det utskrivet hos farbror doktorn, men efter x antal svängar av urinvägsinfektion verkar jag veta hur man på egen hand behandlar det.

Dock tappade jag lusten där ett tag, lusten till det mesta. Fuskade med maten o skippade gymmet. Nu har jag dock kommit igång med träningen igen men maten har jag inte vart lika hård med, måste bli bättre på det.

Måste berätta om i helgen! Jag är ju så jäkla dum ibland o folk kan få sig ett riktigt skratt när man är med mig, o de bjuder jag på. I helgen hände just ett sånt riktigt Elin-moment. Jag o Carro o hennes dotter Rachael, som är fyra år, gick på stan en sväng i söndags eftermiddag. Vi var på Topshop på övervåningen o hade gått där ett tag, när vi sedan skulle ta oss därifrån sa Carro till Rach "Håller du Elin i handen när ni åker ner i rulltrappan, så går jag bakom med barnvagnen". Jag o Rach klev på men de gick liksom inte riktigt, jag traskade på o Rach typ sprang med sina små ben, då utbrast Carro efter en liten stund "men den där går ju åt fel håll!". Vi höll på att dö av skratt!!! Personalen bara tittade på oss som att vi var totalt dumma i huvudet. Det bästa var att jag verkligen inte fattade förrän Carro insåg det o då var inte hon ens i trappan. Minne för livet, haha.

Idag är det Valentine´s day. Man har lite myskänsla i kroppen minsann. Personligen tycker jag att man ska uppskatta varandra alla dagar om året så därför borde inte alla hjärtans dag vara något speciellt, men jag tycker ändå att de är roligt att de finns en dag då man verkligen visar uppskattning, så länge de inte blir att man gör det bara för att man måste utan att man faktiskt gör något för att man vill.

Förra året bjöd min älskade ut mig fyra gånger men jag sa bestämt nej, jag insåg inte riktigt då att han var mannen i mitt liv. Jag hoppas att han ett år senare fortfarande har mod o att jag inte har förstört den här dagen för evigt ;)

Ha en mysig dag alla, tänker på er mina nära o kära lite extra mycket idag. Love




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0