Halloween 2011 Dublin
Halloweenbakis
Vaknade till för drygt en timma sedan, jag kunde inte avgöra om jag ville fortsätta sova eller om jag var tvungen att gå upp. Fy farao vad dåligt jag mådde.
Katta kom till mig igår vid halv två, då vandrade vi ut på stan i jakt på en Halloweenkostym. Så klart alltid ute i sista sekund. Vi gick till Jervis först men hittade ingenting, Katta kom som tur va på att de ligger en Fun Shop uppe på södra sidan, vid Grafton St, som har mycket peruker o utklädnadsgrejor. Vi styrde dit och mycket riktigt så hade de massor till Halloween. Tyvärr var vi inte ensamma om att vilja gå dit så vi fick köa i en kvart för att komma in först. Vi hittade var sin dräkt, jag Rödluvan och Katta Wonder Woman.
Vi gick sedan hem till mig o gjorde oss i ordning, drack en öl o tjöta skit. Vid sjutiden begav vi oss till Amanda o Bex. Vi blev ett litet gäng o vi hamnade till slut på Howl At The Moon, som hade Halloweentema.
Senare på kvällen åkte jag, Katta, Amanda, Karin, Ted o Johan o mötte upp Cesar o Jens o C/O. De befann sig i Tempel Bar för de hade inte fått komma in på Howl At The Moon.
Vi gick in på The Kitchen, där dansade vi loss som hejsan. De jag längtade mest efter hela kvällen var mat från McDonadl's o när vi äntligen hade klubbat färdigt fick jag som jag ville.
Katta var på hugget o vägrade låta mig gå hem, trots en kraftig fylla o en trötthet som bara blev större. Vi följde med hem till jens på efterfest, o de ångrar jag inte för vi hade sjukt kul. Martin o Johan spelade gitarr o vi andra tog ton. Allsång på morgonkvisten är inte dumt.
Efter ett tag pallade jag inte trycker mer o råkade slumra till en stund, vid sex väckte Katta mig så då gick vi hem.
Nu har jag repat mig lite trots allt. Gjorde pannkakor till frukost, så de har jag ätit med jordgubbsylt o en kopp te. Myst i sängen o kollat på Mamma Mia!, som är så himla bra.
Rasmus kommer hem inatt o jag längtar efter honom. Jag vill att tiden ska gå jättefort samtidigt som jag har ångest för att jag inte vill gå till jobbet imorgon.
Tror jag ska slumra till lite igen eller kolla på en till film kanske.
Puss!
hej hopp
Vaknade för en stund sedan. har ingen större lust att gå upp ur sängen för de var mysigt o skönt o ligga här. Katta kommer dock snart, vi ska gå ut en sväng på stan.
Jag har hittat en jacka på Zara som jag bara måste ha! Hoppas den finns i min storlek o att den är lika snygg på mig som den var i skyltfönstret.
Vi ska också leta efter en halloweenkostym. Alltid ute i sista sekund så klart! Jag har iaf några idéer om vad jag kan tänka mig, så vi får väl se vad vi hittar.
Efter stan ska vi kila hem till mig, softa lite innan vi drar vidare till Amanda o Bex där festen håller hus ikväll.
Nu måste jag göra mig klar.
Puss o Kram
Dear Nobody
Klockan är mitt i natten o jag kan inte sova, inte för att jag direkt har försökt, men det är så mycket i huvudet. Har gått från blogg till blogg o till slut vet jag inte vart jag hamnade, men det var något som fick mig o börja tänka. Något fick mig o fundera över det som jag förbjudit mig själv att fundera på, men som jag funderar på i smyg ibland ändå.
Varför skjuter jag bort saker som jag tycker är jobbigt? Varför har jag i princip ignorerat det som jag vet är en av orsakerna till att jag mått dåligt inombords under en lång tid? Varför har jag så jävla svårt för sånt som jag tycker är jobbigt, både känslomässigt och fysiskt?
Varför har jag jobbigt att prata med andra om det? Varför har jag jobbigt att prata om det med andra personer som älskar mig, och framför allt så förstår jag inte varför jag har jobbigt att handskas med det inför mig själv?
Jag vill inte prata om det, jag vill inte tänka på det, men ibland tänker jag på det iaf o ibland måste jag få ut det jag känner. Hur hade det varit? Varför hände det mig? Gjorde jag rätt? Det är så många tankar som rör om i huvudet. Jag försöker tänka att det inte är någon fara, jag försöker tänka att jag gjorde rätt o jag försöker tänka att det inte är någon big deal, men det är en big deal och det är något allvarligt. Vi pratar aldrig om det o vad finns det egentligen att prata om. Jag vill inte älta saker o ting, men jag vet innerst inne att jag är en människa som hakar upp mig på saker som jag inte kan förstå. Jag är en riktig grubblare o jag kan grubbla sönder, dock har jag blivit bättre med det där, men de är ändå vad jag är innerst inne.
Jag sköt bort allt o låtsades som att allt var bra o där gick det fel. Efter det blev fokusen istället på något helt annat.
Allt jag känt inombords har jag tryckt bort och istället betett mig på ett oförklarligt sätt. Den personen som betyder fruktansvärt mycket för mig, den personen som funnits vid min sida till hundra procent jämt, den personen jag inte har velat något annat än att älska, den personen har fått ta allt. Det hemska i allt är att jag inte vet vad han känner eller om han någonsin tänker på något sätt som mig. Jag är så rädd att den personen aldrig någonsin kommer att förstå o jag är så rädd att den personen aldrig kommer lita på mig igen.
Ibland kan jag till och med sakna det och ibland blir jag rädd för att det skulle vara försent. Ibland ser jag det framför mig.
Det förde mig närmare dig men lika snabbt sköt jag dig ifrån mig.
Jag kan älta situationen om o om igen i mitt huvud, men bara i smyg. När jag är hemma själv, när vi är ute o går, när jag åker på bussen fram o tillbaka till jobbet.
Hur jag hanterade situationen, det stör jag mig på. En vuxen människa gör inte så. Borde jag pratat med någon? Hade det vart lättare då?
När jag tänker tillbaka minns jag hur jag kände, men jag kan inte se någonstans att jag visat utåt hur det var. Jag kan inte se det någonstans. Det är precis som att jag låtsades som ingenting.
Därav är det inte konstigt om folk inte förstår någonting, det är inte konstigt om folk inte förstår att jag innerst inne mått dåligt. Det är inte konstigt att folk tror att allt är okej. Det är mitt eget fel.
När jag är bredvid honom ibland, om vi ska sova, om han är nära, eller om jag bara tittar på honom så kan känslan komma upp, precis den känslan som jag kände precis just då. När jag skriver det här kommer precis den känslan tillbaka. Det kan komma så fort. Det gör ont i hela bröstet o tårarna börjar rinna.
Jag vet precis vad jag gjorde för fel o den ångesten jag har över det är otrolig. Jag vill inget annat än att det ska vara som det var en gång, som det var innan allt.
Livet är så jävla svårt att förstå sig på. Varför sker vissa saker? Varför? Hur många gånger ställer man sig den frågan? Varför händer saker o ting? Varför tycker man att livet är orättvist ibland?
Jag kommer aldrig förstå.
Jag är rädd att jag ska glömma bort! Jag vill inte glömma bort men samtidigt vill jag inte tänka på det, det känns som att omgivningen skulle tycka att det är konstigt. Varför bryr jag mig ens om omgivningen?
Jag förstår att ingen kan förstå som inte själv har känt som jag känner. Det är väl det som är grejen, jag har känt det. Det räcker för att det ska bli något.
En natt som denna, när jag sitter hamma själv o kommer in på saker som jag bara låter mig tänka på i smyg, önskar jag att du var här. Jag önskar att du var här bredvid mig i sängen o jag önskar att du kunde hålla om mig så som bara du kan. Jag önskar att du var här o klappade på mig o pussade mig i pannan sådär som bara du gör. Jag önskar att du var här och berättade hur mycket du älskar mig, sådär som bara du gör.
Allt har varit spänt mellan oss den senaste tiden, o jag vet att tid ifrån varandra förhoppningsvis stärker oss.
Nu skäms jag nästan sådär igen för att jag skriver ut vad jag känner, men det här är min blogg, o jag skriver i den för mig själv, vilket betyder att jag ska kunna skriva av mig o kunna skriva precis vad jag känner. Jag skriver för att det känns skönt för mig. På något sätt vill jag få ut allt. Jag vill hjälpa mig själv.
Rasmus Karlsson, Jag älskar dig.
Friday I'm in love
Äntligen fredag! Fy farao vad gött!
Nyss hemkommen från jobbet. Halloween i helgen ju så idag har de varit riktig maskerad på jobbet. Jag kom dit som icke utklädd och fick en utskällning direkt. Jag hade dock på mig randigt så Amanda o Maria tyckte att jag skulle passa som mimartist, så jag fick väl gott ställa upp, så sminkad blev jag.
Detta började dock klia på eftermiddagen så jag orkade inte ha kvar det, i ren panik tväddade jag bort det och efteråt kom jag på att jag inte hunnit ta någon bild.
Rebecca var utklädd till döden/liemannen, skitäcklig var hon. Jag satt vid min desk o så kändes de som att någon stod jättenära o stirrade på mig, o när jag vände på huvudet var hon tio cm ifrån mig o jag stirrade rätt in i det där jäkla ansiktet som hon målat på. Jag hoppade ju en meter! Tur att jag inte satt i samtal med kund haha.
Nu ska jag till Amanda o Bex, vi ska mysa ikväll med film o tjejsnack.
Nu ringde Amanda, hon är redan klar på gymmet så vi ska ta sällskap hem till dem.
Hörs imorgon! Nu blir de snabba ryck!
Puss o Kram
Irland, regn, regn, regn
Nyss hemkommen, kollat på TinTin på bio, inte min favorit. Eller den kanske hade vart bra om jag hade gett den en chans. A jag tror nog jag tyckte den var ganska bra egentligen.
Det har regnat som tusan de senaste dagarna i Dublin. Idag har de dock hållt upp, men de tidigare dagarna resulterade i översvämning på flera ställen av stan. De sa att de regnade lika mycket på två dagar som det brukar göra på två månader, tänk er själva.
Maria min teamleader, kunde inte ta sig in till jobbet igår pga av allt regn, utanför hennes hus forsade cirka en meter vatten och nere på hennes parkering skymtade man bara taket på bilarna som stod där. Maria hade dock tur, de bor på bottenplan men deras lägenhet ligger på en liten höjd. En granne till dem, två lägenheter bort, en kvinna på 35 år, hon hade trott att allt var lugnt så hon gick in och la sig och somnade. En ruta krossades av allt vattentryck och in forsade 8 m vatten, hon överlevde inte. Så jäkla hemskt.
Vi har dock klarat oss bra, inte märkt av så mycket. Visst har vi märkt att det har regnat som tuuusan, men inte så att vi har haft problem med översvämning osv.
Ni kan titta på de här länkarna för att få er en liten uppfattning,
http://www.irishtimes.com/newspaper/breaking/2011/1025/breaking4.html
http://www.youtube.com/watch?v=vzLwz37nLiQ&sns=fb
http://www.youtube.com/watch?v=kEiBXG4g9Q4
http://www.youtube.com/watch?v=vzLwz37nLiQ&sns=fb
http://www.youtube.com/watch?v=kEiBXG4g9Q4
Den här helgen som kommer är Kattas sista helg i Dublin, nästa vecka flyttar hon och Stefan hem till Sverige. Det ska inte bli kul.
Jag är själv hemma så vi ska nog hitta på lite bus tillsammans jag o hon, som på den gamla goda tiden.
Halloween är det ju också, så vi får se om vi kanske klär ut oss och går ut på lördag, kan tänkas att det blir så.
Livet utan facebook går förvånansvärt bra, visst saknar jag det vissa stunder, typ som nu när man inte har så mycket annat att göra, men det är ändå skönt måste jag säga. Man hakar upp sig alldeles för mycket på facebook. "Jag såg det på facebook", hur vanligt är inte det?
Nej jag börjar hellre breväxla eller maila, hur mycket roligare är inte det? Mer spänning då man måste vänta på något och man har mycket mer att säga, då man inte hörts på ett tag kanske.
Kommer säkert få abstinens och ångra mig längre fram, men det är så jag känner nu iaf.
Puss och Kram
Här ser ni en övergiven bil, Brookwood Rise, Artane, Dublin
Dublin
helvetet.
Vill inte gnälla, jag hatar o gnälla. Vill inte heller att folk ska tro att jag vill att någon ska tycka synd om mig, för så är det inte heller. Jag vill heller inte att folk ska tro att jag är så långt ner på botten så jag inte vet vad, för så är det inte heller, även fast det känns som att jag är påväg dit. Jag känner att inte mår bra.
Allt är försört o allt känns som det är för sent. Det som skulle bli bra blev inte bra, det blev något fruktansvärt.
Mycket tankar en sån här period i mitt liv. Försöker se ett ljus, men det är svårt.
Jag har tagit ett beslut, jag har tagit bort min facebook. Det känns bäst så.
..
..
Trött o ont i huvudet, det börjar bli rutin att det är såhär lite då o då. Förlåt alla kära läsare att jag är så fruktansvärt kass o inte kan uppdatera den här jävla bloggen kontinuerligt (Majsan).
Hets, hets, hets, stress, stress, stress. Så ser mitt liv ut för tillfället.
Jobbet är ett helvete rent ut sagt. Vi sliter som djur men vem bryr sig?
Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Vet inte vad jag vill. Vet inte vad jag känner. Ena dagen är det så, andra dagen är det si.
Jag vet inte vem jag är längre. Jag kan inte skilja på det ena o det andra. Det är mycket babbel här nu märker jag, men det blir så ibland. Idag är en sådan dag. Idag är en sådan dag då känner att jag bara måste skriva ner någoting. Försöka uttrycka mig på något sätt, så jag blir av med det.
Jag orkar inte.
en helt vanlig torsdag
Sitter på jobbet, 15 minuter kvar av min lunch, vad ska man hitta på liksom?
En skön dag idag, även fast det är ganska kallt så lyser iaf solen och det är klarblå himmel. Blir hem direkt efter jobbet o bara va! Gött att de är fredag imorgon!
Imorgon kanske vi ska gå till Livingroom o kolla in matchen mellan Sverige o Finland i fotbollen, dock är ju inte jag så intresserad men jag o Amanda kom överens om att vi kan gå dit för ölens skull.
På lördag blir det en helt vanlig fest. Det är så himla kul för alltid när vi festar här så har vi en anledning, det har iaf vart så det senaste. Det är alltid något, någon fyller år, någon ska åka hem, någon kommer eller så är det något event. Den är helgen har Amanda o Bex bestämt sig för att ha en helt vanlig fest, så då måste man ju gå på det så klart.
Jag jobbar ju med Customer Service och det är många kunder som ringer in till oss och vill ha hjälp med nya lösenord in till Windows och diverse applikationer. Ibland failar det stenhårt när man ska hjälpa till o byta lösen, o man säger till kund "Skriver du rätt?" "Du är säker på att du inte har caps lock igång?" "Skriv lösenordet i användarnamnsrutan för o se om det är rätt tecken". En del kunder blir vansinniga för att det inte funkar ibland o de tycker ju att vi är dumma i huvudet o vi anser att kunderna är dumma i huvudet i vissa fall för att vi tycker att de gör fel.
I fredags fick jag känna på hur det är att vara på "andra sidan". Jag fick upp en ruta när jag skulle logga in i Windows att det var dags att byta lösenord för att det skulle gå ut om 9 dagar. Jag bytte lösenord, lite senare låste jag datorn och gick på möte. När jag kom tillbaka kunde jag verkligen inte logga in i datorn. O jag skrev det nya lösenordet, prövade även med det gamla. Ingenting ville fungera och jag startade om datorn, kom då till vårat krypteringssystem PGP och försökte logga in där. De gick inte alls med något lösenord. Fick ringa våran Helpdesk som sitter i Indien och tillslut fick jag ett nytt lösenord till PGPn, dock fungerade inte detta i Windows. Sen i fredags har min dator varit på diverse ställen och allt har prövats för att jag skulle kunna komma in i datorn utan att behöva malla om den. Ingenting funkade. Idag fick jag tillbaka den ominstallerad. Kul.
Med det vill jag säga att jag förstååår verkligen hur kunderna känner sig när de VET med all säkerhet att de gör rätt men ändå blir det fel. Så jag lovar att jag aldrig mer ska skälla på en kund eller prata illa om en kund som säger att den gör rätt men att det ändå blir fel, haha.
Nu är de dags o jobba lite igen. Vi hörs!
Hej Då! <3
<3
Personer kommer och går ständigt i ens liv, så är det. Jag vet dock med säkerhet att det jag o mina brudar har är något enastående. Så många år, o fler ska de bli..
o ni som inte är med på bilden vet att ni är ni iaf!
